Diskbråcksfiske…

För ca två veckor sen fick jag avbryta en fisketripp i Småland pga en sned och väldigt smärtande rygg. Efter besök på akuten, hos läkare och sjukgymnast konstaterades att jag för andra gången i mitt liv åkt på ett diskbråck. Detta spolierade mitt planerade semesterfiske totalt då jag helt enkelt inte kunde sitta, jag kunde bara stå, ligga och gå.

Efter 10 dagars sjukskrivning har jag tack och lov mått lite bättre och jag bestämde mig härom dagen för att pröva lite kortare fiske. Vertikalfisket kunde jag ju fetglömma då det är sittande men stående spinnfiske kändes lämpligt. Eftersom jag heller inte klarar av att bära på en massa tung utrustning så blev fisket rejält nerskalat med avsevärt mindre packning än vanligt.

Första korta passet var från land efter abborre. Ryggen klarade bara två timmars fiske men jag lyckades ändå lura upp en fin borre på ca kilot. Tappade även en något större feting men det gjorde inget, jag var väldigt tacksam över att jag faktiskt kunde fiska igen.

Det andra passet innebar även det stående fiske, denna gång från en liten båt i en mindre, grundare sjö. Faktum är, det var väldigt skönt för ryggen att stå upp i en gungande båt, ungefär som att stå på en balansbräda. Att båten dessutom inte var packad med draglådor, motorer, batterier (åror gällde), ekolod, mm var med väldigt befriande. Känslan av att fiska som man gjorde som ung var slående och det var helt enkelt jäkligt najs att inte vara beroende av teknik och prylar. Jag blev liksom påmind om hur allt mitt fiske började och vad som är viktigt.

Målet var gös och jag använde mig av lätt spinnutrustning, små jiggar upp till 10 cm med jiggskallar mellan 10-15 gram. Det blev några mindre gösar, gäddor och bäst nappade det på klassiskt gös-röd-vit färgade Fox Rage Zander Pro shad jiggen. Denna färgkombination ska man inte underskatta, den funkade bra förr i tiden och den funkar bra nu med.

Under sista driften hemåt i (höst?) vinden som nu tilltagit satte jag på en 14 cm Fox Rage Zander Pro Shad jigg i färgen Hot Olive med en 15 grams Fox Rage Power Point jiggskalle. Redan i första kastet small det till rejält i grejorna. Inte lätt att göra ett vettigt mothugg med ett 6 fots spinnspö avsett för mycket lättare fiske men fisken var krokad och en riktigt kul kamp påbörjades. Fisken kom förvisso relativt lätt intill båten men väl där gick den bananaz och den gjorde fem-sex sjukt mäktiga rusningar. Jag fick verkligen jobba med slirbromsen för att undvika spö- eller linbrott! Tillslut lyckades jag få den lugn och med ett stabilt gälgrepp kunde jag lyfta in den i båten.

Gäddans vikt var låg, endast 5 kilo men den var väldigt lång och smal och även om måttband saknades kunde både jag och min fiskekamrat lätt konstatera att den var över 100 cm. Den räckte en bra bit över min halva längd och jag är 200 cm.

Att ryggen pajade mitt i semestern kändes till en början oerhört bittert men det kändes ändå som att där fanns ett syfte med det. Jag fick ju tack vare detta problem åter uppleva hur jag fiskade förr i tiden. Före tiden med ekolod, motorer, båtar på trailers, fullpackade betesboxar och prylhets. Kontentan: även i motgångar ska man vara tacksam.

Flugfiske Strömhult

Jag har nyligen lärt känna en tjej som heter Anna. Anna känner i sin tur Robert och Kerstin som driver Strömhult, ett litet flugfiskeparadis i Halland. Eftersom Anna vet hur pass fiskeintresserad jag är så tyckte hon trevligt nog att vi fyra skulle träffas. Sagt och gjort, för några veckor sen åkte vi upp dit. Planen var att både fiska och njuta av tillvaron samt att hjälpa till med lite röjningsarbete på anläggningen.

I slutet av 80-talet provade jag på att flugfiska. Jag lånade farsans flugspö och fiskade bäcköring i några dammar på mitt dåvarande arbete i Fyledalen utanför Tomelilla. Måste erkänna, trots att jag fick en del fisk så blev jag inte direkt tagen av metoden. Tyckte mest det var en himla massa viftande med spöet och jag återgick tämligen omgående till andra metoder (där betet åker ut vid första svingen). Under åren som gått har jag testat i princip allt i fiskeväg men håller mig nuförtiden till vertikal, spinn och mete. I bilen upp kände jag dock en förväntan, det kändes som att tajmingen var rätt, tiden var rätt för att ge flugfisket en ny chans…

Anna och jag anländer till Robert och Kerstin, vi skakar tass och inleder dagen med en trevlig lunch i solen. Här upptäcker jag och Robert en gemensam nämnare från våra liv – Fyledalen, Tomelilla. Tajmningen känns nu mer rätt än någonsin. Det känns som att universum verkligen vill att jag åter ska testa flugfiske just här och nu. Stället känns magiskt, när man ser ut över dammen och alla dess vak så stiger fiskefebern väldigt fort, det går inte att kämpa emot. En kort stund senare står vi äntligen vid kanten och lägger ut våra flugor. Anna får relativt omgående napp, en tvåkilos regnbåge och vi njuter för fullt av denna underbara plats.

En stund senare är det min tur. Medans jag fiskar ut i sjön ser jag i ögonvrån hur en fisk vakar till höger om mig intill sjöns ö. Eftersom jag är väldigt ovan med allt kastande så kikar jag först bakåt för att se om det går att kasta på vaket utan att fastna i nåt på land. Det verkar gå, jag testar och jag får till ett hyfsat kast där flugan landar nästan exakt i vakens ring. Några drag med fingrarna senare hugger det. Satans kul! Jag hade dessutom tur att få med allt på film. Klippet hittar ni här:

https://youtu.be/Qm7L9DPuuLw

Eftermiddagen flyter på. Allt är lugnt och harmoniskt. Eftersom anläggningen är stängd över sommaren är jag och Anna helt ensamma vid vattnet. Vi stressar inte. Vi tar in det fina vädret, naturen och vattnet. Vi tar en öl med Robert. Vi vilar. Vi möter huggorm. Vi fiskar. Desto mer vi kastar desto bättre blir vi på det och fler fiskar är under dagen vänliga nog att hugga på våra flugor. Totalt fick vi fem fiskar, den sista fisken för dagen visar sig även innebära ett nytt PB för mig. Jag har inte fått så många regnbågar innan i mitt liv, denna väger 2930 och den är med råge den största jag fått. Helt rätt att jag skulle få detta PB här och nu. Det var liksom förutbestämt.

På kvällen bjuder Robert och Kerstin på älgfärslasagne. Så sjukt gott. Några glas rött blir det med. Fiskehistorier och levnadsöden delas och fler beröringspunkter uppenbarar sig på olika håll och kanter. Innan vi avrundar för kvällen hinner vi även med en synnerligen händelserik kvällspromenad där vi bl. a stöter på rådjur, Herr Kantarell med familj, mm. Vi avslutar med en kall öl vid en gammal ruin från en vattenmölla vid en å. En magisk plats.

Efter en stadig frukost är det tid för oss att hjälpa till med lite handkraft och fysiskt arbete. Anna jobbar ovanför vattenytan. Jag fokuserar på det som finns under ytan. Allt känns rätt, både jag och Anna vill verkligen visa vår uppskattning i svett.

På vägen hem drar vi inom Ullared och jag sätter ännu ett nytt slags PB. Efter en timme på Ge-Kås kommer jag ut med fyra varor. Så lite har jag aldrig handlat för där. Sjukt nöjd.

På kvällen är det tid att sy ihop helgens bravader genom att käka vår egenfångade fisk. Den smakade väldigt gott och medans matkoman infaller så samlas tankarna och insikterna. Jag konstaterar att mitt försök i att återigen flugfiska varit över förväntan. Det lär knappast dröja 25+ år till nästa gång. Det var heller inte sista gången jag besökte Strömhult. Robert och Kerstins anläggning är något utöver det vanliga och jag lär garanterat besöka denna plats igen.

Vill ni veta mer om Strömhult så kan det vara en idé att gå med i denna grupp:

https://www.facebook.com/groups/355681131162597/?fref=ts

 

 

Afterwork pass efter karp

Jag och Daniel Demeter drog till Rögle dammar en dag efter jobb för några timmars karpfiske. Vi förmäskade inget utan körde bara med PVA-bags vilket verkade funka. Två missade run (brax?) och en liten karp på några timmars fiske i blåsten. Jag passade på att filma, resultatet ser ni här:

PS: Följ mig gärna på tuben.

 

Mitt bästa tävlingsresultat.


I helgen var det äntligen dags för den otroligt välarrangerade tävlingen Gösadraget på Rottnen. Bakom tävlingen står SFK Spinn som år efter år gör ett fantastiskt arbete med inramning, fett prisbord och fin stämning vilket verkligen väger upp det tröga fiske sjön erbjuder. Detta var tredje året i rad för mig. 2015 slutade jag oplacerad, 2016 ökade jag till en 7:e plats på 187 cm (man mäter in de tre längsta gösarna) och i år höjde jag ribban och satte mitt personliga mål på att komma över 200 cm, d v s lika mycket gös som jag är lång…

Min dag börjar dock i uppförsbacke, väl i båten upptäcker jag nämligen att sjöns djupkarta av någon märklig anledning försvunnit från mitt minneskort i lodet. Waypoints från tidigare års tävlingar ligger kvar och jag valde att förlita mig på dessa. Till min glädje visade sig den ena platsen erbjuda några bättre ekon. Jag bränner ett fint eko omgående men andra släppet sitter där och jag rapporterar kl: 8:56 in dagens första fisk: 64 cm. Det ligger väderomslag i luften, morgonen var solig och underbar men sämre väder med regn är på väg in vilket märks på fisket då ekona blir färre och färre och de få jag väl hittar vägrar hugga. Tillslut, på en annan waypoint från 2016, kan jag klockan 10:51 rapportera in fisk nr 2, en mager stackare på 68 cm. kl 11:09, bara en liten stund senare, precis innan solen göms helt i moln, prickar jag in dagens 3:e fisk på 65 cm. Resten av dagen bygger jag spindelnät på lodet med mitt ”spår”. Jag letar fisk överallt, grunt, djupt, branter, flatbottnar, över dy, över sten men det är som förgjort. De 5-6 vettigare ekon jag väl lyckas finna skyggar eller vägrar hugga och när tävlingen stänger kl 17 har jag ingen koll på hur långt mina 197 cm från förmiddagen ska räcka…


När prisutdelningen drar igång visar det sig rätt omgående att alla haft det tufft, av 37 startande båtar har bara 18 lyckats rapportera in grundkvoten på 3 gösar över 50 cm.  Man förstår inte hur svår sjön är förrän man varit där. Glädjande nog innebär det att mina 197 cm räcker så långt som till en galet hedrande 2:a plats! Regnet faller nu i Hovmantorp men min inre sol strålar för fullt och jag är väldigt glad över denna placering!!


3: a kom ”Outdoorsmen in Sweden 1”, David Pelzman Jonsson och Kalle Karlsson med 196 cm.


Överlägsen och synnerligen välförtjänt 1:a kom Scandica med Pontus Bengtsson och Anders Jakobsson (201 cm). De har varit på pallen två år i rad, är sjukt kunniga och jag gläds över att de äntligen fick stå överst! Grattis, pågar!

Jag ser verkligen fram emot nästa år. Det är inte det tröga pannbensfisket som lockar, det är arrangemanget, stämningen och den lokala sportfiskeklubbens inspirerande engagemang i deras tävling. Tack, vi ses 2018.

Kalle vs. Calle, att tävla med fiskekamraten.

Jag och Calle skakar hand vid båten, premisserna är satta, må bäste man vinna.

Jag (Kalle Rosensköld) började fiska som 5-6 åring och redan i den åldern var det tydligt, lillbrorsan och jag tävlade alltid mot varandra. Vi hade inget uttalat första pris, möjligen hittade farsan på något symboliskt pris åt vinnaren men oftast var det bara äran, titeln och kommentarerna kring matbordet på kvällen som var belöningen. Man ville vinna över brorsan, slog man dessutom farsan så var man kung, det var alltid målet. Ungefär så har det varit hela fiskelivet, oavsett vem man fiskat med och även om det aldrig är uttalat eller planterat i förväg att det är tävling, så infinner sig ändå den där känslan både innan, under och efter varje pass.

Calle har nävarna fulla av gösmat, det gäller verkligen att prova sig fram.

40 år senare fiskar jag helt annorlunda, jag går i första hand matcher mot fisken och naturen, inte mot min fiskekompis och jag gläds ärligt åt andras fångster. Jag kan dock fortfarande uppskatta en riktigt god head-to-head match och på senare år har jag även ställt upp i några större fisketävlingar. Välarrangerade tävlingar har sin charm, det är onekligen spännande att tävla mot andra sportfiskare och detsamma gäller med ens fiskevänner. Att bestämma sjö, metod, art och pris i förväg är kul, intressant och det har stora fördelar för fisket. Inte bara ger det fisket en extra krydda i form av att man faktiskt har 50 % chans att vinna men även för att man löpande under passet utvecklar sig själv och sitt fiske. Det blir så när man har någon att jämföra med, man ser hur kompisen fiskar och man ser om dennes fiske ger resultat. Fiskar båda på samma sätt får båda samma resultat men om två personer fiskar på olika sätt så ser man omgående vad som fungerar. Självklart tror man på sitt eget fiske men när det nappar bättre för den ene än den andra så inser man rätt snabbt att man måste göra något annorlunda. Det är i det ögonblicket man utvecklas som sportfiskare, det är så man trampar upp nya stigar i hjärnan.

Calle och en av hans betesboxar,  det gäller att välja rätt.

Jag och Calle Rosslin hade en längre tid pratat om att köra en match tillsammans. Efter lite knåpande i kalendern hittade vi under försommaren förra året, 2016 en dag som passade oss båda och vi kom överens om sjö, metod och art. Vi beslöt oss för att spinnfiska gös från båt,  flest antal gösar upp på 5 timmar vinner, bete och metod valfritt. Några dagar innan vår träff började jag fundera på taktik och betesval. Jag la upp en plan, packade beteslådorna och kände mig laddad inför vår match. Min plan var att gå på ”less is more” och koncentrera mina beten till mina favoriter, s.k ”säkra kort” och jag lämnade ca 80 % av beten och betesboxar hemma. Jag beslöt mig för att köra på traditionellt spinn- och jiggfiske. När jag möter upp Calle vid rampen inser jag att detta kan bli riktigt spännande. Calle, som arbetar i sportfiskebranschen (Darts), kommer laddad till tänderna med galet många betesboxar, flera olika spön och jag börjar förstå att vi valt olika taktiker. Jag inser, om mina ”säkra kort” inte levererar så är jag ute på tunn is…

Calle fiskar på i vinden, det gäller att hålla linan spänd.

Calle Rosslin har sedan barnsben älskat fiske och sedermera kom det att handla om att tävla i fiske, närmare bestämt internationellt mete så egentligen har hela hans vuxna liv har handlat om att tävla. Vissa ser fiske som avkoppling, Calle ser det som sport som existerar för att han ska kunna ställa sig överst på en prispall. På senare år har Calle dock lugnat ner sig lite men han drar sig inte för en fair utmaning och en ”head-to-head” match. Calle var grymt taggad inför detta möte och packade ner allt han kunde tänka sig använda under vårt eftermiddagspass. Calle citerar gärna Yngwie Malmsteen ”How can less be moore? Moore is moore!” Innerst inne vet Calle att det kommer vara högst en handfull modeller och färger som han verkligen använder men man vet ju aldrig om just denna dag är den där riktigt jobbiga dagen då man endast kan få fisk på t ex en texasriggad kräfta. Calle valde ut 4-5 modeller i mestadels högljudda färger och lite testbeten. Han var ”ready to rock”!

Calle drillar en gös som verkligen inte vill befinna sig ovanför ytan.

Båten åker i, vi skakar tass, önskar varandra lycka till (dvs skitfiske) och beger oss ut på, den för dagen blåsiga, sjön. Vi driver i vinden över grynnor och djupbranter och efter 2-3 platsbyten hittar vi en sträcka som ger fisk på nästan vartannat kast och varje drift. För Calle vill säga. Han har efter lite testande av olika jiggar upptäckt att en rosa/ lila skimrande Swimshad från Darts monterad på en 20 grams jiggskalle med Gamakatsukrok, för dagen faller gösen i smaken och han har stötar på nästan varje kast. Det är inga stora gösar, ingen är över två kilo men det är inte heller tanken, flest fiskar vinner ju, inte störst. Calle drar snabbt ifrån och efter två timmars fiske har han ett försprång på nästan 10 gösar. Ställningen halvtid är: 12 – 3 till Calle. Jag har ingen jigg i den modellen/ färgen men jag kämpar på med mina favoriter och även om det inte nappar lika ofta för mig så ser jag i alla fall till att Calle inte drygar ut ledningen allt för mycket.

Jag med hungrig liten gös på min, för dagen, bästa jigg.

Vi har ett riktigt roligt fiske, stämningen är på topp och vi diskuterar taktiker och tekniker, berättar fiskehistorier och trots att det är tävling så hjälper och tipsar vi varandra på ett sportsligt sätt. Efter ett tag märker jag att Calle känner sig trygg i ledningen och han tar sig modigt tid att experimentera med lite andra beten och knipsar lättsamt på en balanspirk. Det räcker med två, tre kast sen har han fått gös på balanspirken med! Nu känner jag av tävlingsstressen, Calle är riktigt het idag och det verkar som att jag är på väg att få däng.

Calle måttar in en gös.

Efter några timmar förändras fisket något, ljuset faller, kväll nalkas, nappen blir färre och vi beslutar oss för att testa en sista drift på en annan brant som går från 5 till 8 meter på ca 50 meter. Även om jag ligger under så har jag hela tiden trott på klassiska gösfärger som fungerar vid vertikalfisket och jag har jiggat en längre stund med en 12 cm Zander Pro Shad från Fox Rage i färgen Natural Pearch. På den nya platsen visar den sig vara riktigt effektiv. Jag får fisk på nästan varje kast och jag knappar snabbt in på Calle vars Swimshad-jigg nu svalnat något. Jag ligger för ett ögonblick endast 5-6 fiskar efter Calle men precis när hoppet om en jämn kamp börjar stiga uppstår ett litet problem…

Calle med liten gös på favoritjiggen som för dagen dominerade.

Efter 10-12 gösar börjar jiggen bli helt söndertuggad och jag upptäcker att jag tyvärr inte har fler exemplar av den med mig. Jag fiskar så länge den håller men tillslut ger den upp. Även om Calles tempo gått ner så får han konsekvent fisk på vart 6-7 kast och sakta ökar han återigen ledningen. När vi en stund senare kör in mot land inser jag att jag är besegrad. Med siffrorna 30-17 vinner skicklige Calle välförtjänt dagens head-to-head-match. Grattis, Calle!

Under en kort stund knappade jag in med ett gäng sådana här glupska gösar.

Vi fick totalt ihop 47 gösar på ca 5 timmars fiske i relativt hård vind. Frågan är om vi hade lyckats få så många om vi bara hade nöjes- eller rekreations fiskat? Inte säkert. Just tävlingsmomentet gör att man hela tiden, i varje kast, är aktiv och medveten om vad som händer. Trots omständigheter runt omkring sig så kämpar man på, ända in i kaklet.  Chansningar och halvgalna tester varvas med klassiska beten. Hela tiden lär man sig något nytt och jag tror personligen att det uttalade tävlingsmomentet höjer ens prestationsförmåga.  Redan när vi kliver ur båten börjar jag svamla om en returmatch…

Matchen är avgjord, Calle lyfter glatt vinnarpriset medans solen försvinner ner.

TÄVLINGSMODELL:

Bestäm tydliga premisser i förväg såsom metod, fiskart samt hur man vinner, t ex på längd, vikt eller antal. Bestäm pris till vinnaren och ta beslut kring vatten och eventuellt reservvatten. Håll er till satta premisser, att ändra tävlingen löpande kan ge orättvisa fördelar. Gliringar och pikningar är alltid kul men lämna sura miner hemma, sportsligt uppträdande och god stämning höjer upplevelsen.

Jag känner av ”dragångesten” och letar efter något med ”feeling” i lådorna.

KALLE ROSENSKÖLDS TIPS:

Då det handlade om att få flest gösar valde jag att satsa på bottennära fiske med jigg samt med djupgående vobbler i det nedre pelagiska skiktet. Jiggarna jag använde låg på ca 5-12 cm, alla med paddel monterade på skallar runt 10-30 gram. Mina första val: 12 cm, Zander Pro Shad, Natural Pearch. Vobblerna jag körde med var hårt vaggande, djupgående, på ca 8-14 cm, t ex  Slick Stick, 9 cm, SD, Original Perch. Överlag satsade jag på färger som gick i ljust naturliga, abborrfärgade samt färger åt lime-, gul- och grönt-hållet. Jag körde med två spön, ett styvare 9 fots Ultron Big Spinning för vobblers och större jiggskallar och ett lättare 8’6 fots Ultron Drop-shot spö för det lättare jiggfisket. Jag vevade hem, både jiggar och vobblers, med många spinstopp på varierade längder. Ofta kom huggen direkt efter spinnstoppet, precis när jag började veva igen. Flera hugg kom även rakt under båten så ett tips är att hålla betet så nära botten så länge som möjligt innan man vevar upp för nästa kast.

Mina tre favoritbeten i klassiska gösfärger.

CALLE ROSSLINS TIPS:

Det primära den här gången var att fånga mycket fisk så shadjiggar mellan 8 och 12 cm monterade på jiggskallar på 15 och 20 gram var huvudtaktiken. Backup var dropshot och Stumpjumper-vobblers (75mm) om fisket skulle vara segt eller bara för att variera sig, det ger ofta någon extra fisk att byta metod på ett rejält utfiskat område. Calles förstaval var Supershad 10cm i färg Lemoncurd dvs kombination gult/vitt som det skrikiga alternativet och Swimshad 12cm i färg Grape Blue Pearl som ett lite lugnare alternativ som ändå syns. Han valde att fiska utan stingerkrok då han ville kunna kroka loss snabbt när fisket väl var igång. Han hade med sig tre lämpliga spön för detta fiske, SBS perchrods 7ft både light och medium för det lite lättare fisket och ett Darts Q-jigg 8ft för det rejälare muskelfisket. Det han använde mest var tveklöst 8 fotaren som är rejält styvt och bra till detta fiske. Calle fiskar ofta in jiggarna genom att veva oregelbundet och pausa så jiggen slår i botten. På detta vis har han alltid 100% koll då det sällan uppstår någon form av slacklina.

Calles tre favoritbeten, varav den rosa/lila verkligen gick åt.

(NOT: en tid senare möttes jag och Calle igen på samma premisser.  Jag vann den matchen så nu står det 1-1….)

Årsbästa 7+ gös

I dag hade jag trevligt sällskap i båten, dubbelt upp, både av vän och fisk… Daniel Demeter och jag hade sen en tid tillbaks planerat in denna dag och som vanligt när vi två bokar upp fiske så är det blåsigt. Vi har verkligen en ständig otur med vinden och idag låg den runt 10-12 m/s hela dagen. I dag var det extra störigt, fisken var nämligen verkligen i stöten och vi hade kunnat få mycket mer fisk än vad vi väl fick om det inte hade varit för den där satans vinden….

Lunch i skogen, Daniels hamburgare var verkligen grymt goda.

Redan på ett av mina första släpp brände jag en otroligt fin fisk. Stenhårt hugg, några tunga skruvstäds-gungningar och sen klev den av. Det var länge sen jag skrek så högt på sjön (hoppas inte Daniel fick några men på hörseln) men samtidigt ett gott tecken, fisken var i stöten och jag anade att dagen skulle kunna ge en bättre fisk. Vi lyckades – trots den hårda vinden – ”skjuta” upp 7 gösar och 2 gäddor och mitt fiske för dagen avrundades med att jag på mitt sista släpp få en riktigt fin gös…

Gäddorna vi fick var utlekta och tunna, teckningen var det dock inget fel på, riktigt vackra.

Daniel med en av hans fyra gösar, alla låg runt 2-3 kilo med en topp på 3,1 kg.

Jag hittade dagens feting ca en meter över botten över 8 meters djup. Jag sköt på den länge, hann korrigera båten ett par gånger men den visade inget intresse och jag började tvivla på om den någonsin skulle hugga när den plötsligt stiger rakt upp och tveklöst klipper jiggen (en grön/svart Zander Strike 8 tum från Hardcore Lures monterad på en TWK skalle i färgen Hulk). Håvningen blev problematisk i den hårda vinden, halva fisken hängde länge på håvkanten i vågorna men Daniel tog över och lyckades få i fisken och säkra fångsten. Den vägde 7170 och var 84 cm lång. Det otroliga i sammanhanget är att jag den 23 april 2016 fick en EXAKT lika stor gös, även den var 7170 kg/ 84 cm. Vad är oddsen för det?

Kallt som fan i vinden, då värmer det gott men en fet gös på 7 pannor….

 

Årsbästa gädda

Tanken var att jag den gånga helgen skulle fiska gädda i Blekinge men då leken är igång där så blev det ändrade planer (jag vill helst inte fiska på lekande fisk). Helgen spenderades därför på ett för mig ganska nytt gösvatten, det var bara andra gången jag fiskade där men jag lyckades ändå tjata upp lite fisk. Ironiskt nog så var det faktiskt även några gäddor som kastade sig på mina vertikaljiggar varav en var helt ok längdmässigt.

Denna donna var 107 cm lång men vägde endast 5,7 kg i utlekt kondition. Det skulle vara rätt intressant att se vad hon väger i full form. Huvudet var stort och hon var riktigt bred över ryggen så hon har nog potential att väga bra mycket mer. Hon sattes tillbaks oskadd, simmade piggt ner i djupet på sin fortsatta jakt efter föda.

Redan första dagen hittade jag fisk på lite olika ställen i sjön. De verkade stå väldigt utspridda men tyvärr ignorerade de mina jiggar totalt och jag fisk lägga mycket tid på att testa mig fram i jigglådan. En 2-kilos och några mindre gäddor gästade båten men fisket var inte optimalt, det kändes inte som att jag hade hittat riktigt rätt jigg och jag var rätt frustrerad.

Efter en skön natts sömn i bilen, i fullmånens sken så startade jag dag två med lite nya friska tankar. I mitt hemmavatten har jag märkt att rasselstavar snarare skrämmer än lockar gösen, så de var bortplockade ur mina jiggar men i denna sjö visade det sig funka precis tvärtom. En 18 cm Hot Tiger på en TWK-skalle i färgen Bloody med dubbla rasselstavar var helt rätt melodi. De ekon jag lyckades parkerar rätt på (vinden var nu tyvärr uppe på 13 m/s) tvekade inte en sekund och det blev ytterligare fyra st 3-kilos gösar under dagen. Jag brände tyvärr en fin 6+ gös vid håvningen. Båten rörde sig väldigt fort i vinden och när jag skulle håva den kom fisken för långt från mig, den fick några extra sekunders ”yt-skak” i vågorna vilket räckte för att den skulle slita sig loss. Satans surt, den fisken hade verkligen gjort dagen ännu bättre, årsbästa på BÅDE gädda och gös på samma fisketripp hade ju inte varit helt fel… Bara att bita ihop och ta nya tag!

Det blev totalt 5 gösar och 5 gäddor. Denna komben (med dubbla rasselkulor) var tveklöst bäst och den kommer jag att utgå från om jag besöker sjön igen. By the way, visst är det coolt att gösen har dubbla huggtänder i överkäken…

 

 

Årets första prickskytte

I helgen var det äntligen, ja äntligen tid för lite ordentligt båtfiske. Isen, den förbannade isen var sent omsider väck och det var med spänd förväntan som jag under de tidiga morgontimmarna gled ut på det kalla, 2-gradiga vattnet. Att vara först ut på sjön, se solen stiga upp på klar himmel och samtidigt suga i sig en varm kopp kaffe i båten medans loden startas upp är alltid världens bästa känsla. Alltid.
Mina förväntningar var delade, jag anade att det skulle blir sjukt svårfiskat men samtidigt, visst är man extra taggad på säsongsstarten och nån bättre gös hoppades jag onekligen på. Det var dock oerhört långt, ja flera timmar mellan släppen och när jag väl släppte på något som ville hugga så visade sig att vara gäddor. Nej, det var ingen bra gösdag.
Mer än halva dagen gick innan jag hittade några ekon som bara surade och vägrade hugga. Äntligen hittade jag gös (gäddorna ju hugger alltid). Nu slapp jag gäddhuggen och fick testa både olika jiggar och mitt tålamod. Tillslut, när den gamla trotjänaren, Sticklebacken åkte på, med en lackad 40 gr TWK-skalle, så visade gösarna äntligen lite intresse. De högg otroligt fint, en lätt, smekande liten duns i andra änden var allt. Inga karatehugg, inga våldsamheter och tillslut efter några missade mothugg lyckades jag kroka årets första gös.
Det var som sagt väldigt ont om ekon, faktiskt inte ofta man ser så lite ekon i sjön vilket dock kan bero en mängd olika faktorer. Lågtryck, kallt vatten, högt vatten, skitigt vatten, o s v …  Jag lyckades bara gnälla upp en till innan dagen var slut.
Söndagens väder var helt annorlunda med regn och hård vind. Det var blött, väldigt blött och ännu sämre fiske än på lördagen. Extremt ont om ekon, de få som jag mödosamt lyckades parkera rätt på drog oftast utan att hugga. 10-13 m/s gör det väldigt svårt att ”fickparkera” och tillslut hittade även vätan hela vägen in till kalsongerna. Bara att ge upp, säsongspremiären var över och efter 16 timmars fiske blev det 4 gösar och 3 gäddor vilket ger ett snitt på hugg var 137 minut, d v s mer än 2 timmar mellan huggen. Tur man har lite pannben….

Throwbackmix 2016

Klippte ihop lite material som hamnat på minneskortet under året.

Här är resultatet, en femminutare med fokus på det pelagiska prickskyttet.

arsloggahttps://www.youtube.com/watch?v=P4nX7OAqikU

Sammanfattning 2016

gosett

Jaha, att det är ”arbetsgivarjul” påverkar onekligen fisket negativt. Som det ser ut just nu så tillåter inte kalendern mer gösfiske i år för min del. Jäkligt synd men jag ska inte klaga, jag kom trots allt ut 14 timmar i helgen, på hyfsat vindstilla vatten, i torrt väder, så jag klarar nog att hålla ut några veckor till innan gösabstinensen slår på.

48-gos-48

Jag hade hela vägen fram tills det sista släppet en förhoppning om att jag skulle fånga den där supersize gösen jag så länge velat ta i sjön men det smög sig tyvärr, gösen var inte alls på hugget denna helg och det blev bara tre gösar och tre gäddor upp totalt. Sagt det förr, säger det igen, att det är fint väder skiter gösen fullständigt i. Målet med en supesizegös i den där sjön norr om Smygehuk får helt enkelt leva kvar ett år till.

lod

En av många skärmbilder från dagen. Otroligt frustrerande när det är så här. Nästan bättre när de skyggar, då håller i alla fall hjärtat längre. Ligger även en liten filmsnutt på fejjan:  https://www.facebook.com/Betesboxen/videos/vb.472949189414085/1342242425818086/?type=2&theater

128

Skrikiga, klara färger funkade inte alls denna helg, de fiskar som jag väl lyckades finta upp högg nästan alla på dova färger. Den understa, 18 cm ”Stickleback” var även den som fiskarna skyggade minst från och båda gösarna ovan högg på denna.

SUMMERING 2016

Clickern hamnade tillslut på 128 gösar (ca 10 av dessa har hamnat i min mage, resten har fått simma tillbaks och växa till sig).

Årets längsta gös togs i somras: 89 cm.

Årets tyngsta togs i våras: 7170 gram.

Med tanke på att jag gjorde det strategiska valet att hålla mig kring hemmasjöarna med begränsat gösbestånd så är jag väldigt nöjd med gösåret!

Jag har varit ute 345 timmar i min Nextline, filmat en del och under mellandagarna kommer jag även klippa ihop en liten film från året, håll utkik gott folk.

 

« Äldre inlägg