Kategori: Okategoriserade (sida 1 av 3)

Sista inlägget…

Sen 2014 har jag samarbetat med Fox Rage/ Salmo.
Att ha en sponsor som stöttar ens fiske med fantastiska produkter i 4 år är såklart väldigt trevligt. Särskilt för mig, jag är en person som verkligen älskar att utveckla och marknadsföra varumärken med text, bilder och film, vilket även syns i mitt yrkesval där jag hjälper företag och individer att växa och utvecklas.

Samtidigt är jag en person som behöver variation, utveckling och framåtrörelse för att kunna trivas och prestera som bäst. Samarbetet med Fox Rage/ Salmo har varit toppen, men att tuta på i exakt samma hjulspår ett 5:te år i rad lockar inte mig just nu. Därför kommer jag inte att förlänga mitt avtal med Fox Rage/ Salmo för 2018.

Det finns lojalitet och ansvar i detta beslut, jag anser att om man inte har inspiration och kreativitet att leverera som man önskar så måste man ändra något. Som jag gör nu, både för företaget och för ens eget bästa. Det finns inga hard feelings i detta val, beslutet är 100% mitt och jag är väldigt tacksam för den tid jag haft med Fox Rage/ Salmo.

”Varumärket” Betesboxen kommer att leva vidare på Instagram, Facebook och Youtube men jag har även bestämt mig för att efter 10 års skrivande så är det nu dags att stänga Betesboxen som fiskeblogg. Denna utveckling ligger i tidens anda, räckvidd och interaktioner är mycket högre på sociala medier och bloggar blir allt mer sekundära när det gäller marknadsföring. 2018 kommer jag fokusera på native videos och då är bloggen överflödig. Detta är alltså det sista inlägget ni läser här.

Jag kommer såklart att fiska på som vanligt, förhoppningsvis ännu mer än tidigare och vad som väntar i framtiden i övrigt är som alltid oklart. Just nu stannar jag i nuet, lyfter på min (fiske) keps och med en hederlig, svensk skål så tackar jag Fox Rage/ Salmo för dessa fyra år. Skål!!

Diskbråcksfiske…

För ca två veckor sen fick jag avbryta en fisketripp i Småland pga en sned och väldigt smärtande rygg. Efter besök på akuten, hos läkare och sjukgymnast konstaterades att jag för andra gången i mitt liv åkt på ett diskbråck. Detta spolierade mitt planerade semesterfiske totalt då jag helt enkelt inte kunde sitta, jag kunde bara stå, ligga och gå.

Efter 10 dagars sjukskrivning har jag tack och lov mått lite bättre och jag bestämde mig härom dagen för att pröva lite kortare fiske. Vertikalfisket kunde jag ju fetglömma då det är sittande men stående spinnfiske kändes lämpligt. Eftersom jag heller inte klarar av att bära på en massa tung utrustning så blev fisket rejält nerskalat med avsevärt mindre packning än vanligt.

Första korta passet var från land efter abborre. Ryggen klarade bara två timmars fiske men jag lyckades ändå lura upp en fin borre på ca kilot. Tappade även en något större feting men det gjorde inget, jag var väldigt tacksam över att jag faktiskt kunde fiska igen.

Det andra passet innebar även det stående fiske, denna gång från en liten båt i en mindre, grundare sjö. Faktum är, det var väldigt skönt för ryggen att stå upp i en gungande båt, ungefär som att stå på en balansbräda. Att båten dessutom inte var packad med draglådor, motorer, batterier (åror gällde), ekolod, mm var med väldigt befriande. Känslan av att fiska som man gjorde som ung var slående och det var helt enkelt jäkligt najs att inte vara beroende av teknik och prylar. Jag blev liksom påmind om hur allt mitt fiske började och vad som är viktigt.

Målet var gös och jag använde mig av lätt spinnutrustning, små jiggar upp till 10 cm med jiggskallar mellan 10-15 gram. Det blev några mindre gösar, gäddor och bäst nappade det på klassiskt gös-röd-vit färgade Fox Rage Zander Pro shad jiggen. Denna färgkombination ska man inte underskatta, den funkade bra förr i tiden och den funkar bra nu med.

Under sista driften hemåt i (höst?) vinden som nu tilltagit satte jag på en 14 cm Fox Rage Zander Pro Shad jigg i färgen Hot Olive med en 15 grams Fox Rage Power Point jiggskalle. Redan i första kastet small det till rejält i grejorna. Inte lätt att göra ett vettigt mothugg med ett 6 fots spinnspö avsett för mycket lättare fiske men fisken var krokad och en riktigt kul kamp påbörjades. Fisken kom förvisso relativt lätt intill båten men väl där gick den bananaz och den gjorde fem-sex sjukt mäktiga rusningar. Jag fick verkligen jobba med slirbromsen för att undvika spö- eller linbrott! Tillslut lyckades jag få den lugn och med ett stabilt gälgrepp kunde jag lyfta in den i båten.

Gäddans vikt var låg, endast 5 kilo men den var väldigt lång och smal och även om måttband saknades kunde både jag och min fiskekamrat lätt konstatera att den var över 100 cm. Den räckte en bra bit över min halva längd och jag är 200 cm.

Att ryggen pajade mitt i semestern kändes till en början oerhört bittert men det kändes ändå som att där fanns ett syfte med det. Jag fick ju tack vare detta problem åter uppleva hur jag fiskade förr i tiden. Före tiden med ekolod, motorer, båtar på trailers, fullpackade betesboxar och prylhets. Kontentan: även i motgångar ska man vara tacksam.

Flugfiske Strömhult

Jag har nyligen lärt känna en tjej som heter Anna. Anna känner i sin tur Robert och Kerstin som driver Strömhult, ett litet flugfiskeparadis i Halland. Eftersom Anna vet hur pass fiskeintresserad jag är så tyckte hon trevligt nog att vi fyra skulle träffas. Sagt och gjort, för några veckor sen åkte vi upp dit. Planen var att både fiska och njuta av tillvaron samt att hjälpa till med lite röjningsarbete på anläggningen.

I slutet av 80-talet provade jag på att flugfiska. Jag lånade farsans flugspö och fiskade bäcköring i några dammar på mitt dåvarande arbete i Fyledalen utanför Tomelilla. Måste erkänna, trots att jag fick en del fisk så blev jag inte direkt tagen av metoden. Tyckte mest det var en himla massa viftande med spöet och jag återgick tämligen omgående till andra metoder (där betet åker ut vid första svingen). Under åren som gått har jag testat i princip allt i fiskeväg men håller mig nuförtiden till vertikal, spinn och mete. I bilen upp kände jag dock en förväntan, det kändes som att tajmingen var rätt, tiden var rätt för att ge flugfisket en ny chans…

Anna och jag anländer till Robert och Kerstin, vi skakar tass och inleder dagen med en trevlig lunch i solen. Här upptäcker jag och Robert en gemensam nämnare från våra liv – Fyledalen, Tomelilla. Tajmningen känns nu mer rätt än någonsin. Det känns som att universum verkligen vill att jag åter ska testa flugfiske just här och nu. Stället känns magiskt, när man ser ut över dammen och alla dess vak så stiger fiskefebern väldigt fort, det går inte att kämpa emot. En kort stund senare står vi äntligen vid kanten och lägger ut våra flugor. Anna får relativt omgående napp, en tvåkilos regnbåge och vi njuter för fullt av denna underbara plats.

En stund senare är det min tur. Medans jag fiskar ut i sjön ser jag i ögonvrån hur en fisk vakar till höger om mig intill sjöns ö. Eftersom jag är väldigt ovan med allt kastande så kikar jag först bakåt för att se om det går att kasta på vaket utan att fastna i nåt på land. Det verkar gå, jag testar och jag får till ett hyfsat kast där flugan landar nästan exakt i vakens ring. Några drag med fingrarna senare hugger det. Satans kul! Jag hade dessutom tur att få med allt på film. Klippet hittar ni här:

https://youtu.be/Qm7L9DPuuLw

Eftermiddagen flyter på. Allt är lugnt och harmoniskt. Eftersom anläggningen är stängd över sommaren är jag och Anna helt ensamma vid vattnet. Vi stressar inte. Vi tar in det fina vädret, naturen och vattnet. Vi tar en öl med Robert. Vi vilar. Vi möter huggorm. Vi fiskar. Desto mer vi kastar desto bättre blir vi på det och fler fiskar är under dagen vänliga nog att hugga på våra flugor. Totalt fick vi fem fiskar, den sista fisken för dagen visar sig även innebära ett nytt PB för mig. Jag har inte fått så många regnbågar innan i mitt liv, denna väger 2930 och den är med råge den största jag fått. Helt rätt att jag skulle få detta PB här och nu. Det var liksom förutbestämt.

På kvällen bjuder Robert och Kerstin på älgfärslasagne. Så sjukt gott. Några glas rött blir det med. Fiskehistorier och levnadsöden delas och fler beröringspunkter uppenbarar sig på olika håll och kanter. Innan vi avrundar för kvällen hinner vi även med en synnerligen händelserik kvällspromenad där vi bl. a stöter på rådjur, Herr Kantarell med familj, mm. Vi avslutar med en kall öl vid en gammal ruin från en vattenmölla vid en å. En magisk plats.

Efter en stadig frukost är det tid för oss att hjälpa till med lite handkraft och fysiskt arbete. Anna jobbar ovanför vattenytan. Jag fokuserar på det som finns under ytan. Allt känns rätt, både jag och Anna vill verkligen visa vår uppskattning i svett.

På vägen hem drar vi inom Ullared och jag sätter ännu ett nytt slags PB. Efter en timme på Ge-Kås kommer jag ut med fyra varor. Så lite har jag aldrig handlat för där. Sjukt nöjd.

På kvällen är det tid att sy ihop helgens bravader genom att käka vår egenfångade fisk. Den smakade väldigt gott och medans matkoman infaller så samlas tankarna och insikterna. Jag konstaterar att mitt försök i att återigen flugfiska varit över förväntan. Det lär knappast dröja 25+ år till nästa gång. Det var heller inte sista gången jag besökte Strömhult. Robert och Kerstins anläggning är något utöver det vanliga och jag lär garanterat besöka denna plats igen.

Vill ni veta mer om Strömhult så kan det vara en idé att gå med i denna grupp:

https://www.facebook.com/groups/355681131162597/?fref=ts

 

 

Afterwork pass efter karp

Jag och Daniel Demeter drog till Rögle dammar en dag efter jobb för några timmars karpfiske. Vi förmäskade inget utan körde bara med PVA-bags vilket verkade funka. Två missade run (brax?) och en liten karp på några timmars fiske i blåsten. Jag passade på att filma, resultatet ser ni här:

PS: Följ mig gärna på tuben.

 

Betesboxens nya adress

IMG_9393

Livet berikas då och då av små bonusar. Ibland får man en hungrig abborre när man gäddmetar, i bland får man erbjudande om att flytta. Båda är lika trevliga och Betesboxen är väldigt tacksam och glad över sin nya adress här på Fiskefeber. Inflyttningen från Blogger har gått bra, vissa texter ställer sig lite fel men det tror jag ni kan leva med.

Jag kommer under sensommaren öka frekvensen på inläggen. Hoppas ni följer Fiskefeber, mig och de andra grymma bloggarna här!

Ha det fint!

Kalle

Mitt ekorrehjul…

Söndag kväll:
 … passionen är som bortblåst. Efter två heldagar och ca 20 timmars vertikalfiske i de småländska skogarna är man förbannat sliten. Kroppen är rejält mörbultad av allt sittande och guppande i vågorna, ansiktet smärtar, det är sol- och vindpinat till max och magen bubblar oroväckande efter all vildmarksmat. 50 mil körda med bilen, känns som båten gått lika långt i nordanvinden och pengarna man lagt ut på bensin, fiskekort och käk känns nästan bortkastade. Framförallt eftersom man inte fick nån vettig fisk alls! Vinden förstörde fisket helt. Ja, vinden må vara fri men jag hatar den likväl. På hemresan får man dessutom höra att det kommit upp två 7:or i ett vatten som ligger avsevärt mycket närmre mitt hem. Jag delar dessa fiskares glädje men det hjälper föga just nu… 
Tänker snarare, vad håller jag på med som fiskar? Bitterheten smyger sig på…

Måndag morgon:
 …bitterheten är som bortblåst! Solen skiner, det är kanonväder och jag har ytterst svårt att hålla bilen i rak kurs mot jobb. Varje cell i kroppen skriker att jag ska svänga av på första bästa avfart, vända om och dra till närmsta sjö och fiska. Trots gårdagens bittra tankar så vill jag just nu inget annat än att bo i skogen, äta mat utomhus, sova kallt och dåligt, lägga tid och resurser på fisket, sitta och guppa i en blåsig sjö, vara FF och klaga på att det inte nappar. Vill inte köra till jobbet. Jag har ett varierande, fritt och bra jobb men det hjälper föga just nu… 
Tänker snarare, vad håller jag på med som fiskar så sällan? Passionen smyger sig på… 

Dotterns första fiske

Varje gång dottern Isabella bläddrar igenom mina fisketidningar så säger hon ”Isabella oxå fiska”. Även om tiden inte är mogen än, hon är ju bara 2,5 år, så kliar det onekligen i mina fingrar, jag vill ju så gärna ta med henne ut på lite fiske…
Häromdagen var vi och badade i Lerhamn, strax söder om Kullaberg och på bryggan i hamnen sitter några familjer och metar krabba. Döm av min förvåning när Isabella, på eget bevåg pinnar rakt fram till familjerna, grabbar tag i en linda och släpper ner tvättklämman i vattnet! Ok, hon förstod i ärlighetens namn inte vad hon gjorde, hon härmade bara de andra barnen men ändå! Gissa om jag blev stolt! 


Hon ska få göra precis vad hon vill, fria viljan råder när det gäller val av hobbys, idrotter, mm men jag ska inte sticka under stolen med att det hade varit förbannat kul om hon kunde bli en gnutta fiskeintresserad. Hennes ögon lös i alla fall av glädje när hon (med lite hjälp av pappa) tillslut lyckades fira upp sitt livs första krabba. Mina ögon lös med, ett underbart ögonblick! Nu håller jag tummarna för att hon vill ut och fiska krabba fler gånger!    

Sportfiskemässan – tredje inlägget: Grannarna!

På bloggaregatan är det fullt ös, gäster kommer och går och tempot är högt. Kunskap, tips och ideér bytas kors och tvärs. Bredvid mig sitter t ex två trevliga killar från Nybroområdet i Småland. De fiskar nästan uteslutande gädda, även om både abborre och gös ibland kommer upp och de tävlar mer än gärna i gäddfiske. De har t ex ställt upp i alla Sportfishmasterstävlingar sen tävlingen startade och varje år har de gått till final. Imponerande!
   

Daniel och David, 2 av 9 teammedlemmar i Newbridge Fishing Team.
Spana gärna in deras trevliga blogg!
www.nfteam.se
Daniel Aldenroth med sina egna beten.

Daniels egna bete: Aldensbaits! 

Ointressant…

Det är ju ärligt talat rätt tråkigt med rapporter som bara går ut på att förmedla att fisken inte nappar. Så var det sist och jag har tyvärr inget intressant att rapportera. Braxnarna i Rögle dammar var helt enkelt inte på hugget, så blir det ibland, bara att gilla läget och ta nya tag. Tänkte därför inte skriva så mycket mer om det. Punkt.

Lärdomar.

Den senaste tiden har mitt fiske inte varit sig likt, det har helt enkelt inte varit min sommar. Fisket har varit rent ut sagt varit uselt och vid de få gånger jag har kommit iväg så har antingen vädret spelat mig ett spratt eller så har det helt enkelt inte nappat. Det enda jag fått är lärdom… Dom säger att en bra säljare sporras av ett nej. När det gäller fisket så är jag faktiskt likadan. Lika mycket som jag motiveras av framgång, lika mycket utvecklas jag av bompassen och mer än någonsin ser jag fram emot nästa pass! För att sammanfatta den senaste tidens lärdomar…
Lät mig luras av det fina vädret i fullmånetider…
Lät mig luras av den fina luckan i vassen… 
Fullmåne… Många tycker att gösen nappar bäst i samband med fullmåne men jag tycker tvärtom. Om det är slumpen eller inte, jag har aldrig haft särskilt bra gösfiske vid fullmåne. Tyvärr råkade mitt senaste pass ligga just i anslutning till fullmåne, något som jag borde kollat upp innan. Den misstaget gör jag inte om.
Det är inte lätt att fånga karp. Framför allt om man bara har några timmar på sig men jag är ändå inte nöjd. Lärdomen från årets enda pass i Rögle dammar, som var ett totalt fiasko är att hålla mig till säkra platser samt förmäska.
Ja, jag vet, multen är inte den lättaste fisken i havet men efter förra sommarens framgång så tycker jag nog att jag borde landat en vid något av mina morgonpass. Tyvärr har jag sällan tid att köra omkring och leta upp fisken innan jag ska till jobbet men sommaren är inte slut och lärdomen från förra sommaren är att ”trägen vinner”.

Förhoppningsvis blir det lite fiske till helgen men denna gång ska jag vänta in väderprognosen in i det sista innan jag beslutar mig för vilket fiske det blir. Ännu en lärdom jag den senaste tiden blivit varse om.

.
   
Äldre inlägg