Jag och Calle skakar hand vid båten, premisserna är satta, må bäste man vinna.

Jag (Kalle Rosensköld) började fiska som 5-6 åring och redan i den åldern var det tydligt, lillbrorsan och jag tävlade alltid mot varandra. Vi hade inget uttalat första pris, möjligen hittade farsan på något symboliskt pris åt vinnaren men oftast var det bara äran, titeln och kommentarerna kring matbordet på kvällen som var belöningen. Man ville vinna över brorsan, slog man dessutom farsan så var man kung, det var alltid målet. Ungefär så har det varit hela fiskelivet, oavsett vem man fiskat med och även om det aldrig är uttalat eller planterat i förväg att det är tävling, så infinner sig ändå den där känslan både innan, under och efter varje pass.

Calle har nävarna fulla av gösmat, det gäller verkligen att prova sig fram.

40 år senare fiskar jag helt annorlunda, jag går i första hand matcher mot fisken och naturen, inte mot min fiskekompis och jag gläds ärligt åt andras fångster. Jag kan dock fortfarande uppskatta en riktigt god head-to-head match och på senare år har jag även ställt upp i några större fisketävlingar. Välarrangerade tävlingar har sin charm, det är onekligen spännande att tävla mot andra sportfiskare och detsamma gäller med ens fiskevänner. Att bestämma sjö, metod, art och pris i förväg är kul, intressant och det har stora fördelar för fisket. Inte bara ger det fisket en extra krydda i form av att man faktiskt har 50 % chans att vinna men även för att man löpande under passet utvecklar sig själv och sitt fiske. Det blir så när man har någon att jämföra med, man ser hur kompisen fiskar och man ser om dennes fiske ger resultat. Fiskar båda på samma sätt får båda samma resultat men om två personer fiskar på olika sätt så ser man omgående vad som fungerar. Självklart tror man på sitt eget fiske men när det nappar bättre för den ene än den andra så inser man rätt snabbt att man måste göra något annorlunda. Det är i det ögonblicket man utvecklas som sportfiskare, det är så man trampar upp nya stigar i hjärnan.

Calle och en av hans betesboxar,  det gäller att välja rätt.

Jag och Calle Rosslin hade en längre tid pratat om att köra en match tillsammans. Efter lite knåpande i kalendern hittade vi under försommaren förra året, 2016 en dag som passade oss båda och vi kom överens om sjö, metod och art. Vi beslöt oss för att spinnfiska gös från båt,  flest antal gösar upp på 5 timmar vinner, bete och metod valfritt. Några dagar innan vår träff började jag fundera på taktik och betesval. Jag la upp en plan, packade beteslådorna och kände mig laddad inför vår match. Min plan var att gå på ”less is more” och koncentrera mina beten till mina favoriter, s.k ”säkra kort” och jag lämnade ca 80 % av beten och betesboxar hemma. Jag beslöt mig för att köra på traditionellt spinn- och jiggfiske. När jag möter upp Calle vid rampen inser jag att detta kan bli riktigt spännande. Calle, som arbetar i sportfiskebranschen (Darts), kommer laddad till tänderna med galet många betesboxar, flera olika spön och jag börjar förstå att vi valt olika taktiker. Jag inser, om mina ”säkra kort” inte levererar så är jag ute på tunn is…

Calle fiskar på i vinden, det gäller att hålla linan spänd.

Calle Rosslin har sedan barnsben älskat fiske och sedermera kom det att handla om att tävla i fiske, närmare bestämt internationellt mete så egentligen har hela hans vuxna liv har handlat om att tävla. Vissa ser fiske som avkoppling, Calle ser det som sport som existerar för att han ska kunna ställa sig överst på en prispall. På senare år har Calle dock lugnat ner sig lite men han drar sig inte för en fair utmaning och en ”head-to-head” match. Calle var grymt taggad inför detta möte och packade ner allt han kunde tänka sig använda under vårt eftermiddagspass. Calle citerar gärna Yngwie Malmsteen ”How can less be moore? Moore is moore!” Innerst inne vet Calle att det kommer vara högst en handfull modeller och färger som han verkligen använder men man vet ju aldrig om just denna dag är den där riktigt jobbiga dagen då man endast kan få fisk på t ex en texasriggad kräfta. Calle valde ut 4-5 modeller i mestadels högljudda färger och lite testbeten. Han var ”ready to rock”!

Calle drillar en gös som verkligen inte vill befinna sig ovanför ytan.

Båten åker i, vi skakar tass, önskar varandra lycka till (dvs skitfiske) och beger oss ut på, den för dagen blåsiga, sjön. Vi driver i vinden över grynnor och djupbranter och efter 2-3 platsbyten hittar vi en sträcka som ger fisk på nästan vartannat kast och varje drift. För Calle vill säga. Han har efter lite testande av olika jiggar upptäckt att en rosa/ lila skimrande Swimshad från Darts monterad på en 20 grams jiggskalle med Gamakatsukrok, för dagen faller gösen i smaken och han har stötar på nästan varje kast. Det är inga stora gösar, ingen är över två kilo men det är inte heller tanken, flest fiskar vinner ju, inte störst. Calle drar snabbt ifrån och efter två timmars fiske har han ett försprång på nästan 10 gösar. Ställningen halvtid är: 12 – 3 till Calle. Jag har ingen jigg i den modellen/ färgen men jag kämpar på med mina favoriter och även om det inte nappar lika ofta för mig så ser jag i alla fall till att Calle inte drygar ut ledningen allt för mycket.

Jag med hungrig liten gös på min, för dagen, bästa jigg.

Vi har ett riktigt roligt fiske, stämningen är på topp och vi diskuterar taktiker och tekniker, berättar fiskehistorier och trots att det är tävling så hjälper och tipsar vi varandra på ett sportsligt sätt. Efter ett tag märker jag att Calle känner sig trygg i ledningen och han tar sig modigt tid att experimentera med lite andra beten och knipsar lättsamt på en balanspirk. Det räcker med två, tre kast sen har han fått gös på balanspirken med! Nu känner jag av tävlingsstressen, Calle är riktigt het idag och det verkar som att jag är på väg att få däng.

Calle måttar in en gös.

Efter några timmar förändras fisket något, ljuset faller, kväll nalkas, nappen blir färre och vi beslutar oss för att testa en sista drift på en annan brant som går från 5 till 8 meter på ca 50 meter. Även om jag ligger under så har jag hela tiden trott på klassiska gösfärger som fungerar vid vertikalfisket och jag har jiggat en längre stund med en 12 cm Zander Pro Shad från Fox Rage i färgen Natural Pearch. På den nya platsen visar den sig vara riktigt effektiv. Jag får fisk på nästan varje kast och jag knappar snabbt in på Calle vars Swimshad-jigg nu svalnat något. Jag ligger för ett ögonblick endast 5-6 fiskar efter Calle men precis när hoppet om en jämn kamp börjar stiga uppstår ett litet problem…

Calle med liten gös på favoritjiggen som för dagen dominerade.

Efter 10-12 gösar börjar jiggen bli helt söndertuggad och jag upptäcker att jag tyvärr inte har fler exemplar av den med mig. Jag fiskar så länge den håller men tillslut ger den upp. Även om Calles tempo gått ner så får han konsekvent fisk på vart 6-7 kast och sakta ökar han återigen ledningen. När vi en stund senare kör in mot land inser jag att jag är besegrad. Med siffrorna 30-17 vinner skicklige Calle välförtjänt dagens head-to-head-match. Grattis, Calle!

Under en kort stund knappade jag in med ett gäng sådana här glupska gösar.

Vi fick totalt ihop 47 gösar på ca 5 timmars fiske i relativt hård vind. Frågan är om vi hade lyckats få så många om vi bara hade nöjes- eller rekreations fiskat? Inte säkert. Just tävlingsmomentet gör att man hela tiden, i varje kast, är aktiv och medveten om vad som händer. Trots omständigheter runt omkring sig så kämpar man på, ända in i kaklet.  Chansningar och halvgalna tester varvas med klassiska beten. Hela tiden lär man sig något nytt och jag tror personligen att det uttalade tävlingsmomentet höjer ens prestationsförmåga.  Redan när vi kliver ur båten börjar jag svamla om en returmatch…

Matchen är avgjord, Calle lyfter glatt vinnarpriset medans solen försvinner ner.

TÄVLINGSMODELL:

Bestäm tydliga premisser i förväg såsom metod, fiskart samt hur man vinner, t ex på längd, vikt eller antal. Bestäm pris till vinnaren och ta beslut kring vatten och eventuellt reservvatten. Håll er till satta premisser, att ändra tävlingen löpande kan ge orättvisa fördelar. Gliringar och pikningar är alltid kul men lämna sura miner hemma, sportsligt uppträdande och god stämning höjer upplevelsen.

Jag känner av ”dragångesten” och letar efter något med ”feeling” i lådorna.

KALLE ROSENSKÖLDS TIPS:

Då det handlade om att få flest gösar valde jag att satsa på bottennära fiske med jigg samt med djupgående vobbler i det nedre pelagiska skiktet. Jiggarna jag använde låg på ca 5-12 cm, alla med paddel monterade på skallar runt 10-30 gram. Mina första val: 12 cm, Zander Pro Shad, Natural Pearch. Vobblerna jag körde med var hårt vaggande, djupgående, på ca 8-14 cm, t ex  Slick Stick, 9 cm, SD, Original Perch. Överlag satsade jag på färger som gick i ljust naturliga, abborrfärgade samt färger åt lime-, gul- och grönt-hållet. Jag körde med två spön, ett styvare 9 fots Ultron Big Spinning för vobblers och större jiggskallar och ett lättare 8’6 fots Ultron Drop-shot spö för det lättare jiggfisket. Jag vevade hem, både jiggar och vobblers, med många spinstopp på varierade längder. Ofta kom huggen direkt efter spinnstoppet, precis när jag började veva igen. Flera hugg kom även rakt under båten så ett tips är att hålla betet så nära botten så länge som möjligt innan man vevar upp för nästa kast.

Mina tre favoritbeten i klassiska gösfärger.

CALLE ROSSLINS TIPS:

Det primära den här gången var att fånga mycket fisk så shadjiggar mellan 8 och 12 cm monterade på jiggskallar på 15 och 20 gram var huvudtaktiken. Backup var dropshot och Stumpjumper-vobblers (75mm) om fisket skulle vara segt eller bara för att variera sig, det ger ofta någon extra fisk att byta metod på ett rejält utfiskat område. Calles förstaval var Supershad 10cm i färg Lemoncurd dvs kombination gult/vitt som det skrikiga alternativet och Swimshad 12cm i färg Grape Blue Pearl som ett lite lugnare alternativ som ändå syns. Han valde att fiska utan stingerkrok då han ville kunna kroka loss snabbt när fisket väl var igång. Han hade med sig tre lämpliga spön för detta fiske, SBS perchrods 7ft både light och medium för det lite lättare fisket och ett Darts Q-jigg 8ft för det rejälare muskelfisket. Det han använde mest var tveklöst 8 fotaren som är rejält styvt och bra till detta fiske. Calle fiskar ofta in jiggarna genom att veva oregelbundet och pausa så jiggen slår i botten. På detta vis har han alltid 100% koll då det sällan uppstår någon form av slacklina.

Calles tre favoritbeten, varav den rosa/lila verkligen gick åt.

(NOT: en tid senare möttes jag och Calle igen på samma premisser.  Jag vann den matchen så nu står det 1-1….)