Det har blivit ett par sporadiska karppass under året, mestadels i drypande regn eller outhärdlig kyla. Äntligen fick jag chansen att komma ut i bra förhållanden, om än bara ett par timmar. Prognosen visade ett kraftigt omslag och kylan skulle över en natt transformeras till 18 grader och strålande sol. Jag slängde brollyt på axeln och satte plattan i mattan mot klubbdammen. Ett underbart vatten om man inte har all tid i världen.

Det han gå någon timma in i mörkret innan första karpen klev på och det kändes som en bättre fisk. Tyvärr gick den loss och det gjorde även nästa fisk som högg i första gryningsljuset. Med bara några enstaka timmar kvar la jag ut ett väldigt visuellt bete på samma plats, kastade en näve pellets och lite krossade bullar över platsen och rodde tillbaka. Efter ca en timme drog det iväg ordentligt och efter en riktigt brutal fight bland sjunkna grenar och överhängande träd, kunde jag landa ett nytt personbästa på fjällkarp. 13150 g tyngde den vågen till och från ingenstans vändes ett riktigt olyckspass till ett glädjerus.