Du har väl inte
missat senaste numret?
Senaste numret av Fiskefeber

Multetrassel i Öresund

Ibland kan det verkligen vara busenkelt att meta multe. Men oftast är det förr tal om en prövning av rang. Är det inte fiskeplatsen som ställer till det, så kan det vara ljusförhållanden eller väder och vind. Måsar är ett annat gissel som kan vara starkt begränsade. Fiskar man i delar av Öresund så lär man ofta ha problem med iden som tycks ha en fenomenal förmåga att lokalisera minsta lilla brödsmula som hamnar i vattnet och en aldrig sinande aptit.

Även om den tjockläppade multen har ett grundmurat rykte om sig att vara vegetarian så stämmer det inte. Om multen hittar en mer ekonomisk födokälla än grönbete, i form av alger och annat, så kommer den att börja äta av den istället. Det spelar inte stor roll om det är bröd, fiskrens, borstmask, hundmat eller väldoftande makroner. Grovt sett så äter multe vad som helst, ungefär som karp. När multe väl är lokaliserade handlar nästa steg om att få den att ta krokbetet. Ibland räcker det att slänga ut en agnad krok och så efter en liten stund så är det någon multe som provsmakar det och så är det klart. Men många gånger handlar det förr om att man får lägga timmar på mäskning med sjunkande eller flytande beten innan multen verkligen upptäcker att här finns det något nytt som är ätbart. När de väl har gjort denna upptäckt brukar det vara ganska enkelt att lura en multe att ta ett krokbete.

Bröd är helt klart det mest universella multebetet, och en generös mäskning med bröd kommer förr eller senare resultera i att multen föredrar bröd framför den födokrok som de precis innan haft. Tokmäskar man ett par timmar i mina trakter är det stor risk att man lockar till sig varenda id i området, men det är inte säkert att multarna på platsen trots detta har fatt galoppen. På grund av ren tidsnöd har jag på periodvis använt mig av en så kallad ”rubby dubby” som portionera ut mäsk. En nätsäck fylls med massor av upptärnat bröd och som sedan fäst vid en diskret färgad lina som försetts med en vikt som är tung nog att hålla säcken under ytan. Hela härligheten placeras med list precis där man tror att multarna håller till, men väl utom synhåll för sportfiskare eller nyfikna figurer. Jag brukar kolla av säcken en eller två gånger per dag, rycker lite i den för att få ut lite extra bröd och fyller möjligtvis på den med mer bröd om jag tror att det behövs.

Efter 48 till 72 h bör man kallt kunna räkna med att multarna har förstått att bröd är gott så vida de stannat i närheten av brödsäcken. I mina trakter kan man utgå ifrån att det dräller av id kring mäskplatsen. Och att de är i upplösningstillstånd på grund av alla smulor som sprider de mest ljuvliga smaker i vattnet kombinerat med bristen på ett redigt skrovmål. Så snart den första lösa brödbiten landar i vattnet kommer 50-11 idar spurta mot den som om det vore upploppet på en löpartävligen. I den här situationen ligger man rätt risigt till, krokar man en id är det risk att multarna flyr fältet. Har man vettiga ljusförhållanden kan man ju alltid prova att pricka enskilda multar med krokbetet så att de hinner ta det innan en id hinner fram, det kan gå. Jag fiskar ofta i starkt motljus och då blir det trassligare. En del gånger har jag lyckats mäta idarna med stora mängder bröd, men det är nästa dömt att misslyckas efter att man haft en rubby dubby hängades i vattnet ett par dagar. Så vad gör man?

Jag provade under flera år att finna fram lite mer selektiva krokbeten och mäsk i samband med karp- och multefiske. Jag ville helt enkelt slippa fångster av braxen och id när jag fiskade karp och id när jag fiskade multe. Jag gav till sist upp och började istället mer fokusera på att finna beten som skulle ha en närmast magisk stoppeffekt på multe och karp. Karparna var ganska tacksamma vad som gällde denna bit, men det var värre med multen. Ett specialbete som fångades deras uppmärksamhet direkt ena dagen kunde sedan ratas i det oändliga. Jag kunde dock se att bröd som smaksatts med bläckfisk på olika sätt verkade en smula mer stabila än de andra försöken. Men det var ändå inte riktigt gott nog, vanligt bröd stod sig bättre över tiden. Det tacksamma med multe är att har de väl snäppt ur sitt alldagliga algätande och gått över till att äta bröd, då brukar de vara ganska pigga på att testa allt som ser rätt ut eller smakar skapligt rätt. De bryr sig inte om utifall att du har bakat in en hel burk mixad majs i brödet eller hittat på något annat inom rimliga gränser – det mesta slinker ned när de har ångan uppe.

Lite otippat upptäckte jag en kväll med mest besvärliga situation både vad som gällde hårt motljus och mängder av id som konkurrerade med ett mindre antal multar om brödet, att iden inte tog bröd som var smaksatt med bläckfiskextrakt. Det vanliga olivgrönfärgade brödet höll på att ta slut varpå jag började dryga ut det med snarlika bitar av bläckfiskbagels som jag bakat till karp och multe. Vart efter ökade jag på andel av bläckfiskbagels och i samma tempo avtog hysterin ute i vattnet. Först trodde jag att en del fiskarna mot alla odds hade fyllt sina magar till bristningsgränsen. Men efter en stund insåg jag att det bara vara multarna som tog bläckfiskbrödet, idarna vara alltjämt på plats med förhoppning om mer fler bitar av det vanliga brödet. Det var total bingo för min del.
Scenariot upprepade sig sedan fler gånger och det råder för min del inget tvivel om att iden ogärna äter beten som har vissa typer av fiskaktiga dofter. Jag har sett liknade reaktioner från dem vid karpfiske i strömmande vatten där iden kan vara ett gissel vid fiske med vissa typer av fruktiga boilies. Medan de tycks lysa med sin frånvaro när man fiskar med sådan som luktar kraftigt av fisk på ett eller annat sätt. Mina bläckfiskbagels luktar inte smultron. Den mest konkreta associationen som jag får när jag lutar på dem är nyrensad fisk, möjligen multe. Nu tror jag inte att de uppfattar lukten på samma sätt, men det får mig att tänka på ett tips som jag fick från ett gäng framgångsrika multefiskare på 90-talet. De menade att fick man en multe som skulle behållas som matfisk så skulle den rensas blixtsnabbt och sedan skulle man kasta ut renset där multenstimmen rörde sig, det skulle enligt dem få stimmen att stanna upp! Jag har aldrig provat detta och det verkar helt tokigt, men grabbarna hade styr på vad de sysslade med i övrigt så vem vet, de kanske hade rätt.

Jag har så här långt inte ändrat på mitt hittills id-säkra bagelrecept för multe. Jag tror inte att multarna tycker bättre om bläckfiskbagels än vanligt bröd och fortsatt föredrar jag att göra grovmäskningen med vanligt bröd och sedan skifta till specialaren när jag tvingas till det.

I grova drag:
6 hg vetemjölspecial.
2,5 dl vatten.
¼-del jäst.
En skvätt sirap.
Cirka 15 ml Nash Squid Liquid Extract.
Grön eller brun ”boilie färg”.
Låt jäsa 1 h.
Baka ned.
Koka bagel-ringarna 3 min.
Gräddas 20 min i 225 grader.

Det gröna eller bruna färgmedlet inte för multens del, det är i huvudsak en åtgärd för att försöka dölja brödet för måsfåglar. I den senaste utgåvan av Fiske-Feber (5/12) kan du läsa om Mikael Johansson multejakt längs Hallandskusten.

/Robin

Kategori: Nyheter

Tipsa oss om nyheter

Hör gärna av dig med tips på nyheter eller saker som du tycker att vi ska ta upp på sajten eller i tidningen. Mejla till nyheter@fiskefeber.

ERBJUDANDE FRÅN WEBBSHOPPEN

Du har väl inte missat vårt nyhetsbrev?

Anmäl dig och ta del av specialerbjudanden och senaste nyheterna från Fiskefeber.

Tack!

Något gick fel, vänligen kontrollera din e-postadress och försök igen!